Juridiska personer
För juridiska personer som har exempelvis ett aktiebolag, behövs att avtal undertecknas av en eller flera firmatecknare. En fullmaktshavare kan också ingå ett avtal åt en fysisk eller juridisk person. Det är bra att ha en person som har fullmakt och det finns olika anledningar till att man utnämner en sådan. En anledning är att du kanske inte alltid är på plats och kan skriva på något med en annan part, eller en försäljningschef som ska göra en stor affär men som inte har behörighet att teckna då det inte täcks av hans ställningsfullmakt. Mer om det längre fram.
Olika bolag och dess avtalstecknare
Som privatperson är det du som skriver på när du ingår ett avtal. I en enskild firma är du en näringsidkare samt firmatecknare och därmed kan endast du skriva på, men genom att ha en fullmakt kan denne med din tillåtelse köpa och sälja å dina vägnar.
I ett enkelt bolag, som består av flera enskilda näringsidkare, måste varje bolagsman delta i avtalet för att bli bunden av det. Varje bolagsman behöver därför personligen medverka eller ha en företrädare som har fullmakt, det kan vara en annan bolagsman.
Aktiebolag
Har du ett aktiebolag så är du en juridisk person och det är nu det kan bli lite komplicerat. Den eller de som blivit utsedda till firmatecknare kan ingå avtal å företagets vägnar genom att skriva sin, eller sina namnteckningar vid företagets eller föreningens namn.
I ett aktiebolag eller i en ekonomisk förening kan styrelsen alltid tillsammans signera bolagets firma. Du kan ha enskild eller kollektiv firmateckning, skillnaden mellan dessa är att vid kollektiv så behöver två eller fler personer signera.
Fullmakter
Fullmakt ges till en person som får behörighet att skriva på avtal å någons vägnar. Den som lämnar en fullmakt till någon kallas för fullmaktsgivare och den som har fullmakten kallas för fullmaktshavare eller eller fullmäktig.
Det finns olika typer av fullmakter, exempel på dessa;
• muntlig eller skriftlig fullmakt
• ställningsfullmakt
• toleransfullmakt
Muntlig och skriftlig fullmakt
Dessa två ger en person som har fullmakt, behörighet att företräda någon annan vid tillfällen när fullmaktsgivaren själv inte kan närvara. Företrädaren blir då bunden av fullmaktens innehåll. I de flesta fallen finns inget krav på att en fullmakt ska vara skriftlig, även om det är bra att ha en sån. Fullmakten kan lämnas muntligt av huvudmannen genom att denne berättar för fullmaktshavaren eller motparten att någon annan ska företräda huvudmannen ibland eller vid alla tillfällen när affärer ska göras.
En skriftlig fullmakt lämnas av huvudmannen genom att dokumentet är undertecknat och innehåller information om vad fullmaktshavaren har för behörighet.
Ställningsfullmakt
Denna fullmakt gäller vissa personer som kan förväntas att ha rätt att företräda någon annan på grund av sin ställning. Det är normalt att vissa personer med en viss typ av anställning, har ställningsfullmakt där de kan fatta vissa beslut. Behörigheten beror på personens typ av anställning.
Exempel; Jobbar du som butiksmedarbetare så har du rätt att sälja varorna som finns i butiken, är du inköpschef så har du rätt att köpa in varor till butiken. Detta kan dock vara begränsat med vad och antalet varor eller tjänster som inköpschefen får köpa in till företaget. Det finns ingen speciell fullmakt där den anställde får företräda sin arbetsgivare.
När en transaktion går utöver vad som följer ställningsfullmakten så är inte huvudmannen, dvs arbetsgivaren, bunden av den. Det är en god ide, att vid minsta tvekan, vända sig till någon högre upp som kan svara på om ställningsfullmakten täcker det som är enligt överenskommelse mellan er.
Toleransfullmakt
Denna fullmakt uppstår när huvudmannen tidigare godkänt att någon företrätt honom eller henne utan att ha någon fullmakt. Huvudmannen kan då vid senare tillfälle komma att bli bunden av affärer av samma sort. Det krävs dock att motparten tror att denne som han eller hon haft att göra med- haft en behörighet eftersom att denne känner till de tidigare affärerna som gjorts.
Exempel; Eveline är butiksanställd och har inte ställningsfullmakt, dvs hon har inte behörighet att göra inköp till butiken. Hon har ändå gjort regelbundna inköp från leverantörer och Fredrik, som är ägaren av butiken, har utan tvekan betalat dessa inköp. Genom Fredriks handlingssätt så har Eveline fått toleransfullmakt att göra inköp till butiken.
Generalfullmakt, begränsad eller obegränsad
När fullmakten får behörighet att utföra alla åtgärder som huvudmannen får blir fullmakten obegränsad och kallas för generalfullmakt.
Den kan också vara begränsad, även kallat för inskränkt, och avse en enda handling, som att exempelvis handla något på huvudmannens betalkort endast en gång.
Skillnaden mellan behörighet och befogenhet
Det finns två begrepp när det kommer till fullmakter, dessa är behörighet och befogenhet. En fullmäktig person som har behörighet, följer själva fullmakten dvs det som står i den. En person med behörighet är vad denne verkligen får göra enligt de instruktioner som getts av huvudmannen.
Enkelt förklarat så är befogenhet lika med eller mindre än behörighet. En fullmaktshavare kan ha behörighet att genomföra något, men det betyder inte alltid att denne har befogenhet till det om huvudmannen inskränkt med vad denne får göra.
Viktigt att tänka på
Personen som träffar fullmäktigen kan endast se vilken behörighet som denna har och inte vilken befogenhet som denne har gentemot huvudmannen. När en affär ska göras så är det mycket viktigt att du som huvudman, tydligt formulerar fullmakten, och det är också en god ide att du litar på personen som du ger fullmakten till. Som på prov kan du till en början, om du känner du dig osäker, ge en inskränkt fullmakt så att behörigheten blir mindre fram tills att du ser att allting fungerar som du vill.
Exempel; Andreas får en skriftlig fullmakt av Johanna att köpa en ny soffa till kontoret för högst 10.000 kr för Johannas räkning. Dock står inte maxbeloppet i fullmakten. Andreas har därför behörighet att köpa vilken soffa som helst eftersom att Johanna inte skrivit beloppet som han får köpa för. Han har dock befogenhet att köpa en soffa för max 10.000 kr.
Ond och god tro
Blir Johanna nu bunden om Andreas köper en soffa för 20.000 kr? Ja, det blir hon eftersom att säljaren som sålde soffan trodde att Andreas hade rätt till det. Han var alltså i god tro. Säljaren kan utgå från att fullmakten stämmer, men om denne är osäker så bör säljaren kolla med Johanna om fullmakten är korrekt och giltig. Skulle säljaren få veta av Johanna att Andreas har befogenhet köpa en soffa för 10.000 för Johannas räkning, men säljer en för 20.000 kr ändå- så är Johanna inte bunden av köpet eftersom att säljaren var i ond tro.
Hade Johanna i fullmakten skrivit att Andreas endast är behörig att köpa en soffa för 10.000 kr så hade hon inte blivit bunden av köpet om han hade köpt för 20.000 kr.
Tänk på att om du möter en fullmaktshavare som säger att denne har muntlig fullmakt, så bär inte fullmaktsgivaren något ansvar över det köp som görs för dennes räkning. Även om motparten var i god tro. Om motparten förlitar sig endast på det fullmaktshavaren säger, utan något papper, så är det just motparten som får stå för risken. Hamnar du i en sån sits så bör du kolla upp med huvudmannen om vad som gäller.
2. Vem kan ingå ett avtal?
Tvist
En tvist är något som man inte vill tänka på när man ska ingå ett avtal med en motpart, men det kan vara något som händer på vägen och som man senare måste lösa.
Ni kan välja att inte reglera frågan om tvistelösning i ert avtal, då kommer tvisten att lösas i allmän domstol (Tingsrätten). Andra alternativet är att det avgörs genom skiljeförfarande, vilket är ett alternativ till domstol, men då behöver ni ha med en klausul i avtalet.
Om du ska ingå ett avtal med en utländsk part så är det extra-viktigt att tänka på hur en eventuell tvist ska lösas, då det kan bli väldigt dyrt om en tvist ska prövas i en utländsk domstol.
Tvistelösning i en domstol.
Om du och motparten inte avtalat något annat så kommer er tvist att lösas i domstol. Om du tycker att motparten gjort fel så ska en stämningsansökan lämnas in till tingsrätten på den ort där ditt företag har sitt säte. En process hos en domstol brukar oftast vara tidskrävande och kostsam. Man kan anlita ett ombud, men man får räkna med att det krävs att parten själv, på eget vis, engagerar sig på olika sätt.
Två processer.
Man kan dela in processer i en domstol;
-Tvistemål (T-mål)
-Förenklade tvistemål (FT-mål)
Om ett mål rör sig om ett värde på minst ett halvt prisbasbelopp så är det ett T-mål, övriga mål är FT-mål.
Om man i T-mål vinner målet så får man full ersättning för sina rättegångskostnader. I FT mål får den vinnande parten rätt till bland annat rådgivningskostnader och kostnader för resa och logi. Däremot får båda parterna stå för sina egna rättegångskostnader. Om parterna gör kommer överens så är utgångspunkten att båda parterna står för sina egna kostnader.
Tre instanser
Det finns tre domstolsklasser (instanser) för tvistemål;
-Tingsrätten
-Hovrätten
-Högsta domstolen
Första instansen för tvistemål är Tingsrätten, vill du överklaga deras beslut så vänder du dig till hovrätten, och är du inte nöjd med beslutet där så kan du överklaga till Högsta domstolen.
Tingsrätten är första instans för tvistemål. För att få överklaga till Högsta domstolen och få sin sak prövad, behövs prövningstillstånd. Om en tvist ska behandlas i alla tre instanser så kan processen bli utdragen och det kan ta flera år.
Skiljeförfarande
Skiljeförfarande är en form av privat rättskipning. Motparten utser en skiljeman var, dessa två väljer gemensamt en tredje som blir ordförande. Det ska finnas tre stycken skiljemän, men de kan vara fler om det bestämts tidigare. Skiljemännen är oftast advokater eller domare och har en specialiseringen inom just det området som er tvist gäller. Dessa skiljemän företräder inte någon part och är skyldiga att vara opartiska.
Så fungerar det
I avtalet kan man komma överens om att vid en eventuell, framtid tvist så kan den avgöras just genom skiljeförfarande. Den förekommer främst mellan företag.
Förenklat förfarande
Parterna kan i avtalet ta med en klausul, att om att en eventuell tvist uppstår, att den avgörs enligt de regler som Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut utfärdat.
Den största skillnaden mellan den och lagen om skiljeförfarande är att den är avsedd för mindre tvister och i sådana förfaranden utses endast en skiljeman. Det gör allting mycket billigare än om det var fler. Skiljedomen ska meddelas inom tre månader vilket gör att det förenklade skiljeförfarandet blir en snabb tvistelösning.
Vad är bäst?
För- och nackdelar med skiljeförfarande:
-Tid, det går snabbt och tvisten avgörs endast av en enda instans. I domstolsförfarande kan tvisten prövas i två och ibland i alla tre instanser.
-Sekretess, Ingen utomstående får reda på tvistens innehåll eftersom att det överhuvudtaget inte kommer att publiceras att en tvist har ägt rum.
-Kompetens, Skiljenämnden kan bestå av folk med just den kompetensen som tvisten handlar om. I en allmän domstol finns sällan sådan kompetens.
Nackdelar med skiljeförfarande:
- Kostnaderna är högre. Det är parterna som bekostar skiljemännen och assistenterna medan en domstol inte tar betalt för tjänstemännens arbete.
- Förskott. Skiljemännen begär oftast en stor förskottsbetalning och i en domstol behövs ingenting betalas i förskott.
